Dags att skrota djungelns lag

När man skriver om en framtid byggd på principen om andlig utveckling i symbios med teknologisk utveckling så blir folk förvånansvärt ofta rädda. Istället för att välkomna teknologiska framsteg, utveckling av biologisk teknik och satsningar på en starkare genpool, så vill de flesta behålla djungelns lag och den starkes rätt att förtrycka den svage. Detta trots att teknologisk utveckling för att minimera lidande är ett bra steg mot en ökad andlighet.

Sanningen är att utveckling sker genom övning till ökad hjärnkapacitet och alltså inte genom rå muskelstyrka som de flesta tror. Genom att utjämna skillnaderna från början och genom att utrota dåliga gener, antingen via avel eller via stimulans så kan vi skapa en människa som från födseln är frisk, stark och utan märkbara hinder för en fullvärdig andlig utveckling.

Det system som praktiseras idag leder nämligen till att ett väldigt litet antal människor har möjligheten att skapa sig ett värdefullt och värdigt liv.

Ditt mål borde vara evigheten

“Du är en pusselbit i kreationen, eller en marionett i Guds teater där din roll är ditt syfte i evigheten.”

Ovan mening skrev jag här i bloggen under rubriken ”Livet och den fria viljan”, den 21 januari. Budskapet var positivt, vi kan kämpa oss fram till att bli något större, något mer än den begränsade livsform vi är här på jorden. Själva sökandet efter sin roll är grunden för utvecklingen, vare sig det handlar om att utveckla ens andliga begåvning eller att forska fram lösningar för att minska sjukdomar, minska lidande och förbättringar för hela mänskligheten. Till slut kan den sökande människan upphöjas och nå ljuset, bli ett med den oändliga kraften.

Samtidigt så finns det ju en deprimerande sida, den självförnekelse och självförnedring som massor av människor lever i dagligen. Man gömmer sig bakom inbillade och av samhället konstruerade plikter som att gå upp vid en tid på morgonen när man inte ännu känner sig utsövd. Gå upp för att sedan gå iväg och tillbringa minst en tredjedel av dygnet på en plats som inte ens liknar ens drömtillvaro, en plats kallat ”Jobb”. Efter jobbet så har man några få timmar då man ännu är pigg, innan man sen går och läger sig för att sova. Dagen efter börjar allting om igen, har man tur så tjänar man tillräckligt bra för att ha kul på helgen.

De flesta kan förklara varför de ägnar så mycket tid till något när man egentligen vill hålla på med något helt annat. Bra förklaringar är att man måste ge sina barn ett bra och värdigt liv medan de ännu är för unga för att klara sig själva. Samtidigt så skapar vi tyvärr små kopior av oss själva i barnen, våra egna liv som välanpassade är det vi för över till våra barn. Sticker barnen ut blir vi ofta oroliga, flera gånger blir vi oroliga av bra skäl, som att vi tänker att barnen kan bli retade för sin särart av andra barn. Unga människor kan ta retandet hårt och må dåligt av det, ingen har ju lärt dom hur man hanterar sin särart. Det enda som vi lärt våra barn är hur de följer den plan som lagts ut för dem. Alla är såklart inte missnöjda med sin lott i livet eller med sitt jobb, men ingen kan säga att det samhällen som människan skapat är gjorda för att hjälpa människor att utvecklas till något mer, snarast hyllar vi det mediokra och stagnationen.

Livskvalitet kan vi skaffa genom att utvecklas andligen och även fysiskt med hjälp av bättre läkemedel och i framtiden förhoppningsvis högteknologi i kroppen som ersättning för organ som skadas lätt, troligen på sikt så kan vi till och med njuta av organisk teknologi. En fusion mellan kropp- och teknologi är nödvändig om människan ska klara de påfrestningar som klimatförändringar väntas föra med sig, eller för att klara längre rymdresor när vi kommit dithän att jordens resurser är slutslösade.

Intressant är det ändå hur lite av forskningen som syftar till att förbättra oss. Enorma summor satsas på att hålla oss vid liv med allehanda anläggningar när vi redan är så gott som döda. Många människor tillbringar flera år helt utan värdighet kopplade till andningsmaskiner, eller åkandes fram och tillbaka mellan olika institutioner inom sjukvården. Något som är jobbigt även för anhöriga.

Tänk vad livet för dessa hade varit bättre om vi satsade på att hindra det fysiska förfallet, helst då genom att helt byta ut de delar av kroppen som inte kan sägas utgöra vår personlighet och ersätta dessa med bättre produkter, designade för att vara tåliga för alla typer av påfrestningar.

Matchning inför fortplantning

Innan den tekniska utvecklingen för evolutionsstimulans är så pass utvecklad att vi kan använda den till att utveckla människan så får vi helt enkelt använda de resurser som på sätt och vis redan Darwin beskrev.

Det går att utveckla tekniker för DNA-matchning, tekniker som ser till att personer som genetiskt passar perfekt ihop också får barn ihop. Forskning pågår om våra arvsanlag och att använda den till att skapa friskare och intelligentare människor borde vara en framtida självklarhet.
Ett stort register med den information som behövs och därefter konstbefruktning.

Låter det oromantiskt att vetenskapligt matcha fortplantningsobjekt så tänker man snävt. Redan idag har väldigt många styvföräldrar och extrapappor/mammor. Man behöver inte vara biologisk förälder för att ta hand om ett barn och ge det den trygghet som det behöver. Förhållanden kan man ha även om man har barn med någon annan som alla vet och många erfarit.

Kontrollerad Evolution

Problemen hopar sig för världen, överbefolkning, klimatförändringar, allt effektivare vapen att slå ihjäl varandra med.

Mycket av problemen beror på en allt för slapp inställning till vetenskapen som redskap att mänsklighetens utveckling mot en bättre framtid. Vi låter istället statiska moralfilosofier styra vårt sätt att agera. Enligt såna principer blir den kloke den som försvarar det system som råder oavsett om det fungerar eller inte. Det håller inte och med forskning kan vi skapa förutsättningarna till en bättre människa.

Vill vi inte kämpa oss till bevis för vilkens gener som är starkast så kan vi faktistkt slippa det. Kartläggningen av människans och flera djurarters DNA öppnar möjligheter till att stimulera en utveckling av den fysiska delen av människan. Utvecklingen inom biotekniken kommer ofrånkomligen i framtiden om alla ges tillgång, skapa en människa där de fysiska atributen inte kan användas för konkurrens mellan olika människor. Utveckla teknikerna och satsa sedan på förändringar i spermie- eller äggstocken, möjligen fostren om det är enklast. Människor mår bäst om de känner sig trygga och friska, och som att livet har en mening.

Så låt oss bygga den friska, trygga och inteligenta människan, låt oss försöka skapa något bättre för alla!